Jellibean

Dagen började med lillasyster på besök till frukosten, myspys. En liten promenad med Leja, som av någon anledning fick för sig att hon skulle spy halva promenaden. Så morgonrundan tog dubbelt så lång tid,vilket inte gör så mycket eftersom jag och syster hann prata av oss lite.



Därefter blev det en stund vid datorn, som vanligt. Mitt nya projekt är att hitta ett litet torp vid havet med en underbar trädgård. Finns gott om sådana ställen, i olika prisklasser så klart. Eftersom vi inte kan ha ett hus och tur är väl det för det tror jag inte vi hade fixat, så har jag siktat in mig på att hitta ett litet litet pluttskjul.

För tillfället är mina arbetsuppgifter att leta upp lägenheter som är till salu, boka visningar och påminna Mackan om att vi ska gå på olika visningar samt hålla reda på vilken visning som är när och vad det är vi ska titta på. Hm, inte alltid världens lättaste grej har jag upptäckt. Än så länge har vi inte fått "känslan" som man ska få om man ska köpa lägenhet. Ni vet att läget spelar inte alltid roll, inte heller tapeter och planlösning, för det mesta går dessa saker att ändra på, men känslan måste finnas där, annars kan det kvitta.

I förrgår hände en konstig grej vilket tyder på att jag börjar bli ganska förvirrad. Jag vaknade kl 07:45, kaffet och morgontidningen var serverade in bed. För att överhuvudtaget kunna läsa något i tidningen sträcker jag mig efter glasögonen, som i vanliga fall ligger på nattduksbordet bredvid mig. Men inga brills där inte. För övrigt var allt väldigt väldigt dimmigt. Inte ens när Mackan frågar om jag tog ut linserna kvällen innan kan jag minnas att jag inte skulle ha gjort det, för även i den värsta fyllan så tar jag ut linserna, det går på rutin. Men i förrgår, för första gången på 10 år, så gick jag och la mig, utan att plocka ut linserna. Det värsta av allt var att jag inte kom ihåg att jag hade gjort det. Blir nästan rädd för mig själv ibland.

Igår efter magplasket var jag och mamms på Babyhörnan och shoppade. Resultatet:


Den underbara lilla Frankie är en present från mamms och vaggan är Mackans gamla säng. Vem skulle kunna tro att han fick plats i den. Lisa har gjort i ordning den, så fin.

Nu blir det en kopp mintte, en god smörgås med valnötsbröd och salami och en stunds läsning i den underbara boken. Tack Pontus, Linda och Lukas.