Jellibean

På Designtorget finns små nyckelringar att köpa med temat- ja just det, bajs! Mannen som kunde bajsa med hästar,jag vet vart du bajsade förra sommaren och ja om man vill, enbart bajs. Bäst av allt var nyckelringen med följande text: Hej jag heter Dick, och det betyder kuken på engelska men skit i det du. Jag och syrran stod i affären en halvtimme och skrattade åt dessa budskap. Tror jag ska köpa mig en bajsskylt bara för att inte glömma att jag faktiskt inte är så gammal i sinnet. I denna vuxenvärld jag tvingas leva i dagligen kan jag gott behöva en påminnelse om att behålla mitt barnasinne.

Syrran och jag hade en underbar dag på stan. Rundan avslutades med en fika i Viktoriapassagen. För övrigt tipsar jag alla som är ute efter unika och skojiga saker till både hemmet och sig själv att gå till Designtorget.

...just don´t get it! Har aldrig förstått det där med spydighet. Ska det verkligen vara nödvändigt? Nä, orkar faktiskt inte slösa min energi på människor med taskig attityd. That´s it.

I söndags kväll fick jag för mig att jag skulle gå i någon annans fotspår. Bokstavligt. Jag följde spåren, troligtvis tillhörde spåren en person av manligt kön då avtrycken var ganska stora. Men precis runt hörnet på huset börjar fotspåren att sicksacka. Hm, var personen som lämnade fotspåren berusad? Eller trött? Kanske hade han bråttom hem?

Dagen därpå tar jag mig iväg på en skogspromenad med Leja. Där börjar jag också gå i någon annans fotspår. Jag försökte även att springa i stegen för att ta reda på om personen hade sprungit eller bara tagit en helt vanlig måndagspromenad. Tänk att det har gått en person på samma stig som du, men med helt olika tankar än de du har, med en helt annan personlighet och ett annat liv. Spännande. Eller så tyder det bara på en väldigt långtråkig promenad.

TÄNK POSITIVT

Leja, min lilla prinsessa, ligger avdäckad i sin koja sen igår kväll efter mycket påskmat och en rejäl lekstund med Olle. Vad står på schemat idag? Tandläkarbesök, ett dyrt sådant. Kunde knappt njuta av det underbara påskbordet igår hemma hos SnyggeMalin och Simon på grund av tanden. Men gott var det i alla fall och sällskapet underbart.
Så fort tandvärken går över blir det tröstshopping på Prickig Katt för att få upp humöret lite. Suck. En riktig liten gnälltant är vad jag är idag. Men det ordnar nog upp sig när jag får träffa Maja och Olle.

Hur som helst, vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen på lördag kväll och vår guide, som även är vår kusin, hade ingen som helst susning. Efter en timmes promenad och ett stopp på en sunkig spritstinkande bar bestämde vi oss för att innjuta den Skottska miljön och satte oss därför på en pub där det även fanns ett liveband. Eller ja, band, en enmannaorkester. Eftersom jag inte dricker öl eller för den delen wiskey så bestämde jag mig för att beställa in en Mojito och en Cosmopolitan till lillsyrran. Ta en god titt.

Ganska färg och smaklös Cosmo. Dessutom var det enda rätta glaset den serverades i. Inget annat, varken smak eller färg, kunde liknas vid en Cosmopolitan.

Mojito eller ska jag kalla den Skito? För det var ungefär vad den smakade. Is, än mindre krossad is, ja det var inte att tala om i denna drinken. Lime, som nästan är huvudingrediensen, saknades helt. Men det värsta av allt var att myntan, eller åtminstonde det som skulle föreställa mynta var någon typ av rödaktig sallad. Drinken smakade bara rom. Även sockret saknades. Helgen efter denna hemska upplevelsen var jag tillbaka på BItter för att njuta av en riktig supersmaskig Mojito.

Länge leve Bitter!

Jag har ju lovat att lägga ut bilder och berätta om resan till Skottland. Nu äntligen, har tummen lossnat.
Väl framme på flygplatsen upptäcker vi att flygplanet är försenat en timme, och för att få tiden att gå lite lite snabbare bestämde vi oss för att ta en öl. Usch, jag som inte ens tycker om öl. Till hårdrocksmusik stod vi alltså på flygplatsen och drack öl. Väl framme var det dags för ännu mer åkande. Vi spenderade 40 min på pendeln från flygplatsen till Glasgow city, för att sedan sitta på bussen i en timme till slutstationen Edingburgh. Vi raggade en taxi som skulle ta oss till vårt vandrarhem som låg en kvart utanför stan, be mig inte tala om hur många km det är.

På väg till vårt rum ser vi en kille som har däckat i trappan. Ok, vi har alla fattat varför folk bor här, för att ha mer pengar över till öl. Väl framme vid vårt rum utbryter en hysterisk skrattattack då jag, trött som jag är, börjar skratta åt min syster och kusinen som tydligen har väldiga problem med att låsa upp dörren med kortet vi har fått.

Hela lördagen tillbringade vi på stan. Vi hann till och med en rundtur med bussen i regnuppehållet. Stan är underbart vacker, värd ett besök. Orkar inte skriva om det här mer, känner att det inte riktigt är min grej att berätta om sådana här saker. Ta en titt på bilderna istället.

Fest i berget, i en liten unken grotta. Det var vad jag sysslade med igår, spontanfestade i Gamlestaden. Nära och bra. Kusinen och hans tjej har sovit här och för tillfället ligger de i soffan och snackar skit. Syrran är också här, hon ska troligtvis köpa bil idag och har därför väldigt bråttom med att fixa sig. Kul var det också att få träffa min kära Diana. Det var ju ett tag sedan. Nu blir det kaffe som min kära pojkvän ska fixa och sen ska jag tillbringa hela dagen med att vara bakis och ta hand om mig själv.

Ha det göttans.