Jellibean

Dagen började med lillasyster på besök till frukosten, myspys. En liten promenad med Leja, som av någon anledning fick för sig att hon skulle spy halva promenaden. Så morgonrundan tog dubbelt så lång tid,vilket inte gör så mycket eftersom jag och syster hann prata av oss lite.



Därefter blev det en stund vid datorn, som vanligt. Mitt nya projekt är att hitta ett litet torp vid havet med en underbar trädgård. Finns gott om sådana ställen, i olika prisklasser så klart. Eftersom vi inte kan ha ett hus och tur är väl det för det tror jag inte vi hade fixat, så har jag siktat in mig på att hitta ett litet litet pluttskjul.

För tillfället är mina arbetsuppgifter att leta upp lägenheter som är till salu, boka visningar och påminna Mackan om att vi ska gå på olika visningar samt hålla reda på vilken visning som är när och vad det är vi ska titta på. Hm, inte alltid världens lättaste grej har jag upptäckt. Än så länge har vi inte fått "känslan" som man ska få om man ska köpa lägenhet. Ni vet att läget spelar inte alltid roll, inte heller tapeter och planlösning, för det mesta går dessa saker att ändra på, men känslan måste finnas där, annars kan det kvitta.

I förrgår hände en konstig grej vilket tyder på att jag börjar bli ganska förvirrad. Jag vaknade kl 07:45, kaffet och morgontidningen var serverade in bed. För att överhuvudtaget kunna läsa något i tidningen sträcker jag mig efter glasögonen, som i vanliga fall ligger på nattduksbordet bredvid mig. Men inga brills där inte. För övrigt var allt väldigt väldigt dimmigt. Inte ens när Mackan frågar om jag tog ut linserna kvällen innan kan jag minnas att jag inte skulle ha gjort det, för även i den värsta fyllan så tar jag ut linserna, det går på rutin. Men i förrgår, för första gången på 10 år, så gick jag och la mig, utan att plocka ut linserna. Det värsta av allt var att jag inte kom ihåg att jag hade gjort det. Blir nästan rädd för mig själv ibland.

Igår efter magplasket var jag och mamms på Babyhörnan och shoppade. Resultatet:


Den underbara lilla Frankie är en present från mamms och vaggan är Mackans gamla säng. Vem skulle kunna tro att han fick plats i den. Lisa har gjort i ordning den, så fin.

Nu blir det en kopp mintte, en god smörgås med valnötsbröd och salami och en stunds läsning i den underbara boken. Tack Pontus, Linda och Lukas.

Nu tillbaka till soffan och några avsnitt Sopranos.

Innan jag ens startade min blogg visste jag att det skulle dröja mellan inläggen. Oj så rätt jag hade. Ni som känner mig vet säkert att jag ska få en liten liten bebis i november. Jag har ett tips, försök att undvika vinterbarn. Det är ganska jobbigt att vara gravid under sommaren då fötterna ständigt är svullna och alla de fina sommarskor du har inhandlat bara står och väntar på att få användas. Mina vita älsklingar med nitar kan jag inte längre ha på mig då remmarna skär in i fötterna och lämnar otrevliga märken.

Det finns en rad olika fysiska förändringar som jag kan räkna upp, men vad hjälper det, du får själv uppleva dem. Det är vad som rör sig innaför pannbenet som är det luriga. Många tankar, för det mesta positiva och förväntansfulla men jag ska inte sticka under stol med att ångesten ibland kommer krypandes och oron hänger ibland över mig som ett grått litet moln. Framförallt är det tankar kring barnets välmående som jag funderar kring, mår bebisen bra, hur blir det när den kommer ut, är jag redo för denna stora förändring??

Jag vet inte hur det ska kännas och om det ska kännas som att jag är expert på området när jag aldrig har varit med om det innan. Förlossningen är en skrämmande tanke som antagligen kommer att försvinna så småningom. Men det är ändå inte denna tanke som oroar och skrämmer. Tänk om jag inte lyckas med att vara en bra mamma, eller om jag inte lyckas att uppfostra mitt barn så som jag har tänkt mig. Ännu värre, tänk om jag blir en riktig hönsmorsa!!!

Även om alla kläder är för små och det tar tid på mornarna att känna sig vacker och sexig så är känslan av en liten spark inne i magen det mest otroliga som jag någonsin har upplevt. Känslan går egentligen inte att beskriva, den måste upplevas. Först nu förstår jag att papporna faktiskt måste anstränga sig mycket mer för att överhuvudtaget kunna ta del av denna underbara 9månaders- period.

På måndag åker vi till Grekland och det ska bli helt fantastiskt skönt. I min hjärna har jag gjort upp en perfekt plan för hur jag ska tillbringa mina dagar i soliga Skiathos. Efter en skön natt i ett rum med AC börjar jag dagen med ett dopp i poolen. En långsam förflyttning till frukostbuffén där god frukost med färska frukter avnjuts i stillsamhet. En promenad till gamla hamnen där båttaxin, som ska ta mig till en av alla de underbart vackra stränderna på Skiathos, väntar. Skugga, en iskaffe och en bra bok varvat med ett dopp i det egeiska havet står på schemat fram till kvällen. Båttaxi tillbaka till hotellet, en powerblund, dusch och sedan en god middag med utsikt över havet. Nu hoppas jag verkligen att det blir så här skönt annars blir jag troligtvis besviken. Det återstår att se.

En långsam, mörk och ensam start på ännu en arbetsvecka. Snart snart är det jullov, håll ut fröken.

Förra veckan var jag iväg och köpte klänningen, mycket mycket fin. Det blev den som majoriteten tyckte och den som jag faktiskt själv gillar mer och mer. Håret har också blivit aningen kortare och längre. Är numera mörkhårig, ena sidan lång, den andra kort....ska lägga in ett foto så snart jag orkar.

Annars händer det inte särskilt mycket. Sitter och tittar på Martin Timell för tillfället, då vet du hur tragisk situationen är.
Hör